OM MIN PROSTATACANCER
Om jag ställer frågan, om deras PSA-värde, till någon av mina manliga vänner eller släktingar, får jag ofta ett frågande utryck och svaret vad är det? Om jag i stället ställer frågan, vet du vad mammografi är för något, råder det ingen som helst undran, eller tvekan, för det vet ju alla, att det är röntgenmetod för att undersöka kvinnans bröst och avgöra om hon har bröstcancer. Att PSA-värdet, skulle kunna ge en indikation på om mannen möjligtvis skulle befinna sig i riskzonen för prostatacancer vet inte många om.
Det är därför, som jag vill skriva den här dagboken, för att skapa kännedom och kunskaper om prostatacancern.
Prostatacancer upptäcks i Sverige, hos fler än 9-10000 män per år. Av dessa dör Omkring 2500, medan bröstcancer hos kvinnor upptäcks 5-7000/år motsvarande dödssiffra i bröstcancer är ca 1500. (Hos män upptäcks bröstcancer i 40 fall/år)
Att jag började låta undersöka min prostata, berodde på att jag hade en mycket god vän, som för några år sedan dog i just prostatacancer. Jag träffade honom en dag i mars det här året. Han såg inte glad ut och gick illa, varvid jag frågade honom om hur det stod till. Då sa han att han troligtvis hade drabbats av ischias. Han hade fått starka smärtstillande tabletter, men ingenting hjälpte. När värken inte släppte, utan snarare tilltog, kom han till sist till sjukhus, där man började göra lite mer noggranna undersökningar. Man konstaterade då att det inte var ischias, utan prostatacancer, som hade spridit sig till skelettet. Det hade gått så långt att läkarna inte ansåg det möjligt att göra någon botande behandling, utan man fick uppehålla livet så smärtfritt och skonsamt som möjligt den tid, som fanns kvar. Hans sista tid blev mycket plågsam. Han begravdes i jun samma år bara några månader efter det att man hade konstaterat att han led av prostatacancer.
Detta var orsaken till att jag började undersöka mig, för att inte missa tåget till bot. Jag gick till min husläkare på vårdcentralen, som var mycket förstående och hjälpsam. Det var en ung vacker kvinnlig läkare. Första gången hon skulle undersöka mig, undrade hon om jag skulle vilja gå till en manlig läkare i stället. Då jag hade gått hos henne under flera år och jag hade det största förtroende för henne, undrade jag hur hon skall kunna få någon erfarenhet om hur prostatan känns, när man har prostatacancer eller enbart en förstorad prostata. Jag sa till henne, att jag betraktade henne enbart som läkare och ingenting annat, när jag var där som patient. Alla män vet hur en sådan undersökning går till och det var inget konstigt med det. Hon skrev en remiss för PSA-test. Ett enkelt blodprov, som visar PSA-värdet (Prostata specifikt antigen), som kan ge en indikation på att något är i görningen. Själva provet i sig ger inget egentligt svar utan bara en indikation. Det finns vissa gränsvärden beroende på ålder. Mitt värde låg på c:a 4 vid det första provet, den övre gränsen för min ålder. Hon tyckte att prostatan kändes fin, så det fanns ingen anledning till oro just nu, men hon tyckte att vi skulle ta ett nytt prov efter ett halvår. Nästa prov, visade en markant stegring, men prostatan kändes fortfarande fin. Vid det tredje provet, hade mitt PSA-värde stigit till 5,7, men hon kände fortfarande ingenting som tydde på någon cancer i prostatan. 5,7 anses inte vara något högt värde, men då stegringen hade varit snabb och markant under en kort tid, föreslog min läkare att jag skulle genomgå en ultraljudsundersökning och biopsitagning (cellprov på prostatan), varför hon skickade en remiss till urolog.
Detta är början på min långa prostatacancervandring. Den började någon månad efter en By-pas operation som jag var med om i april månad 2000. Läs gärna fortsättningen på kommande sidor.
Länkar till fortsättning
Nu börjar det skärpa till sig!