Beskedet

3 oktober, 2000.  Svar pÃ¥ ultraljudsundersökning och biopsi. Läkaren meddelade mig att man funnit tumörceller i de tagna cellproverna. Naturligtvis var detta ett omtumlande och ett inte helt väntat besked. Han talade med mig om vad det skulle kunna innebära. Han berättade ocksÃ¥ att prostatacancer, ofta är snäll och lÃ¥ngsamväxande.  Därför  behövde man inte  göra nÃ¥got i det första skedet, utan kunde vänta och se.

 

Då jag berättade för honom om min gode vän, som drabbats så hårt av sin cancer och att jag därför hade velat starta en utredning föreslog han att han skulle skicka en remiss för isotopröntgen av skelettet. Detta för att se att cancern inte redan hade spridit sig dit.

 

Jag kan inte riktigt definiera de känslor jag kände, när jag lämnade mottagningen. Det var bedrövelse och stor oro, som växte inom mig. Jag cancerpatient. Jag visste ingenting om prostatacancer och det ville jag gärna göra, sÃ¥ jag Ã¥kte direkt in till en bokhandel i stan, för att se om det fanns nÃ¥gon litteratur om prostatacancer, som jag kunde läsa. Jag hittade tvÃ¥ st. pÃ¥ svenska den ena var av en svensk författare Ingemar Björkstén Tur i otur och den andra av en amerikansk författare Michael Korda Oss män emellan. Eftersom Kordas bok handlade om den cancer han hade drabbats av och den radikala operation, som han var med om, valde jag den boken. Jag var sÃ¥ ivrig att börja läsa boken, att jag satte mig pÃ¥ ett konditori pÃ¥ Drottninggatan i Stockholm och började sträckläsa boken. Den var lättläst, och gav en skrämmande bild över vad man hade att vänta sig, om man valde en radikal prostatatektomi, som skulle kunna vara en botande behandling. Förutsatt att cancern inte hade spridit sig utanför prostatakapseln eller till lymfkörtlarna i bäckenomrÃ¥det.

 

Boken innehöll mycket fakta och nyttiga kunskaper, men tyvärr var jag mer upptagen av hur han mÃ¥dde än att ta till mig av faktauppgifterna, vilka jag hade haft stor nytta av vid de fortsatta samtalen med min urolog. PSA-värdet är ett sÃ¥dant fackuttryck, som alla män bör känna till och dÃ¥ det egna värdet.  

Michael Korda skriver,

 ”Jag vill ocksÃ¥ säga till alla män, i det här rummet att om ni inte vet vad deras PSA-värde är, sÃ¥ ta reda pÃ¥ det! Idag! Ni mÃ¥ste ta reda pÃ¥ det. Ni mÃ¥ste se till att er läkare undersöker prostata och tar ett PSA-prov minst en gÃ¥ng om Ã¥ret. Det handlar om liv eller död. era liv.” 

 

Ett annat värde, som Korda skriver om är Gleason score, vilket talar om aggressiviteten pÃ¥ cancern. Hade jag tagit mer till mig av denna information, skulle behandlingen av min cancer kanske ha sett lite annorlunda ut än vad den kom att göra. Gleason-talet mäts i en skala frÃ¥n 2 – 10 där 5 - 7, är de vanligast förekommande cancerformerna. Min cancer visade enl. Patologen, som undersökte vävnadsproverna efter ultraljudsundersökningen ett Gleason-score pÃ¥  4 + 5 = 9 . Detta anses vara en mycket aggressiv cancer. Tio, som är det högsta värdet pÃ¥ skalan är mycket sällsynt. Detta hade jag ingen aning om och ingen berättade för mig heller, förrän jag fÃ¥tt beskedet att min cancer hade spritt sig och bildat metastaser. Jag Ã¥terkommer till detta längre fram.  

 

Skelettröntgen

 

Detta var en enkel undersökning. Jag fick infinna mig pÃ¥ sjukhuset pÃ¥ morgonen, för att fÃ¥ en isotop insprutad i ena armen. Jag fick sedan vänta i tre – fyra timmar, för att isotoperna skulle hinna sprida sig i kroppen. Själva röntgen tog sedan c:a en halv timme, dÃ¥ man fick ligga helt stilla pÃ¥ ett röntgenbord.  

 

21 nov 2000, Svar på skelettröntgen. Läkaren meddelade att ingen spridning till skelettet hade kunna påvisas. Vi diskuterade då olika fortsatta behandlingsalternativ och kom fram till att det i mitt fall skulle kunna vara lämpligt med operation. Cancern var lokaliserad till prostatakapseln och ingen spridning till skelettet. Enligt läkaren skulle en operation kunna vara en botande behandling och jag skulle bli fri från min cancer. Han skulle skicka en remiss till sjukhus A för operation.

 

FORTSÄTTNING    HEM

 

NU BÖRJAR DET HÄNDA NÅGOT!

 

Håller det på att hända något hemskt nu med min cancer? Jag har sedan kastreringen kännt mig ganska trygg, men nu börjar dt hända saker, som gör mig orolig. . Det beror på att jag nu mår mycket sämre än vad jag någonsin gjort under min cancerresa. Att jag mår sämre, beror på just att jag har strålbehandlats. Jag fick i samban med strålbehandlingen svåra strålskador på både urinvägarna och tarmen. Att skadorna blev så svåra i mitt fall, beror säkert på att jag hade opererat bort prostatan och att det vid operations ärren har blivit skador, som nu gör sig påminda. Ärret vid urinvägarna har gjort att jag nu blivit väldigt inkontinent och fått en urinvägsförträngning. Då dom konstaterade att förträngningen berodde på strålskada, ville dom först inte öppna upp den, då inkontinensen skulle bli mycket värre, utan jag fick en kateter i magen, som skulle leda ut urinen. Detta hjälpte inte, då jag med den katetern fick svåra urinvägsinfektioner och ännu värre inkontinens. Jag har sedan jag fick katetern i magen haft ni antibiotikakurer. Efter detta bestämde dom sig för att öppna upp förträngningen i alla fall och sätta en kateter i penis, vilken jag har just nu. Jag har väldigt ont och mycket inkontinens. Nu har man bestämt att jag skall få en stomi, som samlar upp urinen. Hur det blir vet jag inte, men det låter inget vidare. Betr. Tarmen, är det samma problem, att jag p.g.a. strålningen fått en förslappad slutmuskel, som gör att jag inte kan hålla tätt och måste vid trängning, ha väldigt näratill toaletten. Var idag på sjukhuset, för en ultraljudsundersökning, vilket ledde även här till att jag skall få en stomi. Eftersom jag får två stomier, tyckte doktorn att man skulle göra båda operationerna samtidigt. Någon gång i november blir det.

I förra veckan hade jag lämnat ett nytt PSA-prov och fick beskedet att det hade stigit från 3,5 till 27,oo. Jag har fått en remiss till Datortomografi, som skall göras på måndag. Jag kan inte påstå att jag känner några symptom, men då detta är en ovanligt hög ökning, måste det undersökas.

Jag är nu i den sämsta perioden under min tid som cancerpatient och känner ganska stor oro inför framtiden.

Jag återkommer när jg fått beskedet om datortomagrafin och om hur mina stomier fungerar.