Strålbehandlingen
Det var många förberedelser innan strålbehandlingen skulle kunna börja.
29 december 2003 Datatomografi på Radiumhemmet strålbehandlingsavdelningen. Vid detta besök, tas ett antal skiktröntgenbilder av lilla bäckenet, samt gjordes tre st. tatueringar på kroppen och teckningar med svart penna över det område, som hade röntgats.
Nu blev det en månads väntan till nästa fas i behandlingen. För att förkorta väntetiden gjorde jag och min hustru en resa till San Augustin på Gran-Canaria. Den resan gjorde verkligen gott. Det var i januari månad, då vintern här hemma var som strängast. Vi hade mycket fint väder och hade därför stora möjligheter att vistas ute och ta långa promenader runt om i omgivningarna.
22 januari 2004 Informationsföredrag för strålbehandlingspatienter på Radiumhemmet. Ett mycket intressant och trevligt föredrag. Vi fick höra om hur det hela skulle gå till och få en guidning i ett strålbehandlingsrum.
30 januari 2004 Torrkörningen. Dagen innan eller samma dag, som strålbehandlingen skulle starta, görs en s.k. torrkörning eller simulering. Då får man återigen en grundlig genomgång om vad som kommer att hända och vilka biverkningar, som ev. kan drabba en och så blir man tilldelad det rum, som man kommer att behandlas i. Men det som är viktigast är själva simuleringen. Den går till exakt, som själva strålbehandlingen. Man får lägga sig på strålbehandlingsbordet och sedan görs en simulerad behandling, där man väldigt noga kontrollerar att allt fungerar, som det ska. De teckningar, som gjordes vid datatomografin, har vi det här laget bleknat och görs därför tydligare nu.
2 februari 2004
35 gånger strålbehandling framför sig! Hur skall man klara det? Jag hade även när det gäller strålbehandlingen hört och läst om alla fasor och biverkningar, som en del patienter måste genomlida, med störningar från både blåsa och tarm samt en onormal och okontrollerbar trötthet, som skulle vara svårt att förklara. Jag kan bara konstatera att nu när dom 35 gångerna är till ända att allt gått fantastiskt bra. Visst har jag haft lite besvär från tarmen vid ett par tillfälle, men det är ingenting mot det jag hade målat upp framför mig. Det som har varit värst är tröttheten. Det är som dom säger en trötthet, som man inte riktigt förstår. Det går inte att vila bort den. Den bara finns där och känns på något sätt urlakande, man är slö i varenda muskel. Det är i alla fall min upplevelse. Skönt att vara pensionär vid sådana tillfällen, för då är det bara att lägga sig. Det är ingen risk att man förstör nattsömnen genom att lägga sig och vila en stund på dagen, för det är som jag sa en trötthet, som inte går att sova bort.
När det gäller strålbehandlingen, så har den underbara personalen på rummet gjort det hela mycket lättare. Dom är bara så fantastiska. Alltid glada och trevliga, och har alltid ett vänligt och värmande ord att komma med. Jag har en lång resa genom hela Stockholm och måste vara ute i mycket god tid, för att inte riskera att komma försenad till någon behandling. Detta har gjort att jag väldigt ofta har varit vid rummet en halv timme och mer innan det skulle vara dags för mig. Då har det hänt att jag kommit precis när sköterskorna skall gå på lunch eller kaffepaus. Då har dom tagit mig innan och sedan gått på lunch eller kaffepaus, då dom tycker det är synd att man skall sitta där och vänta. Jag saknar ord att beskriva hur sådant känns.
Nu är strålbehandlingen avklarad och den har som sagt gått över förväntan. Nu är det bara att hoppas och se om den har haft önskad effekt. Det får jag väl veta om ett år eller så. Jag är så glad och nöjd att allt gått så bra och att jag känner mig så frisk. Jag känner mig inte ett dugg sämre än när jag började för två månader sedan.
Jag vill sluta med att citera Michael Korda än en gång:
”Om män pratade med varandra om prostatacancer sÃ¥ skulle jag ha varit medveten om vikten av PSA-provet, mer bekymrad över vad ett förhöjt värde kunde innebära, mindre benägen att lÃ¥ta det hela bero efter första biopsin. Om jag dÃ¥ hade lärt mig om vad jag nu vet om prostatacancer sÃ¥ skulle jag ha ställt fler frÃ¥gor och krävt fler svar…”
Jag kan bara hålla med. Det finns inget, som är mer viktigt än kunskap för då kan man ställa frågor och då kan man ställa krav. Jag saknade den insikten från början.
För den, som vill veta mer och ha möjlighet att ställa frågor, kan gå in på Cancerfondens hemsida http://www.cancerfonden.se/sv/ eller Radiumhemmets hemsida: http://www.radiumhemmetsforskningsfonder.com
Där har jag varit inne många gånger Man kan också gå på Google och söka på prostatacancer. Man fär hur många svar som helst.
Länkar till cancerdagbok