AZORERNA
PONTA DEL GADA
9 - 23 DEC. 2002
Vi hade länge tänkt oss en resa till Azorerna, den lilla Portugisiska ögruppen mitt ute i Atlanten c:a 130 mil väster om Portugals kust. Vi hade hört mycket om den vackra naturen och det behagliga klimatet på ögruppen. För den som tänker ta sig till Azorerna, kan vi berätta att december inte är den ideala perioden att åka dit. Visserligen var temperaturen härlig jämfört med vad vi har då, den höll sig omkring 20 - 25 grader, men det var regnigt och fuktigt mest hela tiden. Det var inte många soltimmar under de två veckorna vi var där. Den bästa tiden att åka till Azorerna lär vara på sommaren, men även om man åker på sommaren, kan man inte vara säkra på att få en regnfri period.
Även om vi hade oturen att välja en regnig period, så ångrar vi inte vår resa till Azorerna. Vi upplevde mycket och där finns faktiskt mycket att uppleva. Vi hade ett digert utflyktsprogram under tiden vi var där.
Vi bodde på Hotell Acores Atlantico, med strålande utsikt från balkongen över hamnen och Atlanten. Hamnen var mycket välbesökt av stora lastångare och kryssningsfartyg från hela världen. Azorerna är sista utposten mot väster, så vi tror att många fartyg kom för att bunkra mat och olja före färden till Amerika.
Uppe på kraterkanten, hade amerikanare byggt ett stort lyxhotell, som skulle locka amerikanska turister till Sau Miguel, men det visade sig när hotellet var färdigt att klimatet var så fuktigt, att det inte skulle vara möjligt att vistas där uppe, varför man lämnade hotellet komplett med all utrustning. Nu står hotellet där som ett spöke och ett bevis på dålig planering.
Vi äter lunch, en azorisk buffé i byn Mosterios pÃ¥ rest. Torrie, som hade en liten bäck rinnande rakt igenom restaurangen, vilket bidrog till den mysiga atmosfären. I byn Faja de Baxio besöker vi en av Sao Miguels berömda Annananasplantager. Ananas är en av Azorernas stora exportartiklar. Vi fick följa den komplicerade odlingsprocessen och provsmaka annanaslikör.
Efter besöket uppe vid kraterkanten, fortsatte färden ner till vattenbrynet, där dagens lunch "Cozido" förbereds, en gryta tillredd direkt i ett hål i den heta vulkaniska marken
Hela byn kring Furnas med mullrande gejsrar s k Caldeiras och varma ångande källor och tropisk grönska var nu vid juletid smyckat med vad jag tror världens största julkrubba. Man hade utmed sluttningarna byggt upp bibliska berättelser från tiden kring Jesu födelse.
På hemvägen besökte vi en av Sao Miguels teodlingar i byn Gorreanna. Vi fick här också en lång föreläsning om hela processen från planta till färdigt te.
Azorerna består av ni öar och turismen står för en stor del av öarnas inkomster. Vi besökte den största ön Sao Miguell och bodde i öns huvudstad Ponta delgada. Redan på onsdagen började vi se oss om och började med den västra delen på ön till tvillingsjöarna Lagos Azul, vid vulkankratern "Vista do Rei" där vid kraterkanten, hade man en fantastisk utsikt över sjöarna, som i dimman och diset gav en förtrollad stämning.
Vi åker genom det natursköna området runt vulkankratern i Furnas till utsiktspunkten Pico do Ferra, som bjuder en härlig utsikt över kratersjön. Trotts att vi hade otur med vädret då det var disigt och dimmigt, var utsikten från kraterkanten hänförande. Dimman och soldiset, som steg från vattenytan gav sjön och omgivningen ett trolskt intryck
Överallt i Furnas pyste det och ångades det. Byn fick all sin värme från de heta källorna, men där fanns också kalla källor med mycket mineralrikt och svavelhaltigt vatten, som man kunde ta direkt från rör, som var instuckna i berget. Det smakade inte särskilt gott, men det skulle ha en hälsobringande effekt.
Vi besökte också den otroligt vackra botaniska trädgården Terra Nostra, med ungdomens källa, som bjuder på bad i 30-gradigt järnrikt vatten