Det första vi gjorde när vi kom till Petra, var att hitta ett hotell för natten. Här hade Krister åter varit i farten och rekommenderat ett hotell, som heter Sun Set. Ett billigt, men trivsamt hotell
Samma dag, som vi kom till PETRA, skulle det bli val till första kammaren. Gatorna var fulla med bilkaravaner, som ropade ut sina kandidater. Mest skrålade den bil, som hade en lokal kandidat. På kvällen var det valpropagandan på TV:n, hela kvällen. Vem som vann, vet vi inte, om det var den lokala kandidaten eller någon annan. Följande dag var det väldigt tyst, så det var nog inte ortens kandidat, som van i det här distriktet.
För att komma till Petra, måste man vandra i en lång ravin c:a 2 km lång eller ve o fasa åka med en mulåsnevagn. Mats valde att vandra ner genom ravinen, som var en upplevelse i sig. Sussi och jag valde mulåsnekärran., som säkert var ett större äventyr än att gå. Man var inte helt säker på att man skulle komma ner helskinnad. OJ OJ OJ OJ OJ! vad det skumpade. Sussi var livrädd och skrek för full hals Easy! EASY! EASY!. Den förvånade mulåsneföraren stannade ekipaget och undrade vad hon menade. Efter några skakningar på huvudet, fortsatt e han i full galopp, tills vi kom till en passage, där vi mötte ett annat ekipage på väg åt andra hållet. Passagen var så smal, att det inte gick att mötas. Ingen ville ge sig och en häftig ordväxling utbröt mellan mulåsneförarna. tills en var tvungen att ge sig. Tur att min arabiska inte är vad den borde vara.
den lättnaden var obeskrivlig. Det kändes som om benen var av gelé.
Synen som mötte oss var så fantastisk, att jag skulle kunna görÄntligen efter den vådliga färden, var vi nere i "PETRA", a om mulåsnefärden igen, bara för att få komma hit.
Nu tänker jag låta Petra berätta sin egen historia, med bilder jag tog under denna fanastiska dag.